Igår sa jag, efter tre långa och väldigt jobbiga år, hejdå till min käre vän tandställningen. Så otroligt supermeganöjd! Kan le igen utan att skämmas över att se ut som en robot i truten. Känns dock lite knasigt i munnen nu då jag har trådar bakom tänderna så dom hålls på plats framöver och inte åker huller om buller i munnen på mig. Tandställningen är inte nåågonting jag kommer sakna iallafall. Stolt över mig själv som stod ut i tre år med massa metall i munnen (eller vad det nu är för material). Jobbigt att behöva spänna den en gång i månaden, kan t.o.m bli fler gånger, om det råkar gå sönder eller någonting sånt. Jag hade ju då oturen som hade en tand som satt väldigt långt upp i tandköttet och som inte kom ner på grund av att dom andra tänderna var ivägen. Blev tvungen att vänta på operation vilket drog ut fruktansvärt på tiden. Men resultatet blev ju bra till slut!