Help I'm alive.
Anton Kristiansson.
Jag är svag för dig, för du gör mig stark. Du är bra för mig, ändå förstör jag allt. Du har sönder mig, fast du gör mig hel. Det känns så rätt, även om allt som vi gör blir fel. Jag är slav för dig, jag gör vad som helst, allt för att va' med dig, kan aldrig dra en gräns. Jag har tappat greppet, vet inte in och ut, vi kan ha trampat snett men det här är sinnessjukt. Jag vill älska dig, och jag vill slå ihjäl dig, vill ha dig ur mitt liv, men nånting står i vägen. Och jag gör allt för att behålla förståndet, men jag har fastnat i ett beroende som håller mig fången för du är knark. Jag behöver mer fastän du förstör mig helt. Jag försvagar dig, för det gör mig stark. Du är bra för mig, därför förstör jag allt. Jag har sönder dig, när du gör mig hel. Har alltid rätt, även när det är jag som har fel, kanske därför som det blir så här varje gång. Alltid nått, alla de där känslorna vi slarvat bort, och som vi letar efter. Och ju mer jag tänker vi är inga barn och vi kanske borde veta bättre. Det är ett krig, varje dag skjuter vi ner varandra, öga för öga tills ingen av oss ser den andra. Och jag kan lämna dig nu men inget kommer nära nog av att kännas som du. För du är knark, jag behöver mer fastän du förstör mig helt. Du skjuter ner mig, var har du pistolen? Jag skjuter upp dig, tills jag har dig i blodet. Du skjuter ner mig, var har du pistolen? Jag skjuter upp dig, tills jag har dig i blodet. Du skjuter ner mig, var har du pistolen? Jag skjuter upp dig, tills jag har dig i blodet. Du skjuter ner mig, var har du pistolen? Jag skjuter upp dig. För du är knark, jag behöver mer fastän du förstör mig helt.