I love the way you make me feel.

Jag kommer ihåg första gången jag såg dig, så jävla väl. Finaste människan jag någonsin sett. Höll på att smälla av när jag hoppade in i din bil och du vände dig om, tog mig i hand och presenterade dig som Andreas. Den rösten, dina ögon, din varma hand, fjärilarna i min mage. Så himla härlig kombination. Småpratade lite med dig den kvällen, tyckte du var jättegullig som satt och pratade med mig när jag var onykter och konstig då du inte druckit en droppe.

Kvällen slutade i kaos, vi åkte därifrån, och du körde hem mig och dom andra som var med. Hade jordens värsta ångest dagen efter när jag tänkte på vad som hänt kvällen innan, trodde du hatade mig. Ville få tag i dig på ånågot sätt så jag kunde be om ursäkt för det folk gjorde mot dig. Skämdes så otroligt mycket. Senare under den kvällen ringde en gammal kompis och frågade om hon fick ge mitt nummer till dig. Blev helt till mig, men vågade inte visa det. Du smsade mig, och jag ville vara lite svår så väntade två sekunder längre än vanligtvis med att svara på det...

Vi smsade lite med varann under de kommande dagarna och bestämde sedan att vi skulle ses igen. Du kom till min skola en fredag och hämtade mig och Saga eftersom vi bjöd med dig på fest hem till en vän i Norrtälje. Var så grymt nervös att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Men ditt lugn fick mig att slappna av när vi sågs igen. Kände mig bekväm, men ändå lite blyg. Du är ju så himla söt, vem skulle inte vara blyg i en söt killes sällskap? Vi var i Norrtälje en stund, sen frågade du och Mackan om jag ville åka med och träffa eran kompis, klart jag ville det. Ville ju vara med dig. Speciellt efter att jag suttit i ditt knä och du vilat dina händer mot mina lår, blev helt varm av dig.

Den kvällen fick jag följa med dig hem, den kvällen kysstes vi för första gången. Det var första natten vi sov med varandra. Det kändes så mysigt, pirrigt, underbart. Den känslan har jag haft i magen ända sen det skedde, mina känslor blir bara starkare och starkare för dig. Du är världens finaste människa, du är så otroligt underbar. Jag kan knappt beskriva dig med ord Andreas. Dom känslorna du ger mig är obeskrivliga. Jag har aldrig känt såhär för någon kille förut, du har lärt mig vad kärlek är. Och du har fått mig att må så fruktansvärt bra, och jag är så oförskämt tacksam över att jag fick chansen att lära känna dig.

Du är det bästa som hänt mig, du är mitt hjärta och mina lungor. Jobbigt att du inte är min på det sättet längre, saknar oss så himla mycket. Skulle göra allt för dig, dö för dig. Det finns ingen som du. Jag vill att du ska vilja ha mitt liv, i ditt liv igen.. Du kommer alltid att vara min skruttis och jag kommer aldrig sluta älska dig.

Allt du gjort för mig. Alla söta saker du hittat på för att överraska... Kommer så väl ihåg när du sovit hos mig en helg. Du åkte på söndagen efter en lång gosig kram som vanligt och miljarder pussar såklart. Fick ett sms där du skrev att jag skulle kolla under mitt täcke när du åkt, vad hittade jag där? En ask med chokladhjärtan, så underbart söt! Blev helt rörd. Inte många som blir glada för en ask choklad, men den var från dig. Det var du.

Eller som för bara någon månad sedan när vi bodde ihop. Skulle ut ur badrummet efter att jag duschat. När jag öppnar badrumsdörren så ser jag dig hålla på med något och du gömmer någonting bakom ryggen. Frågar vad du håller på med, men du svarar ingenting, försöker dra ur dig vad du håller på med och blir irriterad. Då ser du lite sorgsen ut och örklarar att du bara tänkte tända ljusen i huset för att göra det mysigt för oss två innan vi ska sova. Du hade alltså gömt en tändare bakom ryggen och jag blev grinig för det. Låste in mig på toan igen, och höll på att börja gråta, jag har verkligen varit hemsk mot dig ibland, så jag förstår att det här hände.

Du har bara varit go' och gullig mot mig, medan jag varit som en häxa tillbaka. Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och göra om allting, om och om igen om så krävs. För jag vill vara med dig. Jag vill lösa allting som inte funkar. Jag vill göra dig glad, jag vill göra dig lycklig. Jag vill vara din anledning till lycka. Och jag ville verkligen att idag, den 8 november, skulle vara våran 9 månaders dag och inte bara ett minne.... Jag hatar att du glider ifrån mig, längre och längre bort. Och av någon anledning står jag envist kvar, som att du skulle komma tillbaka till mig. Som om du skulle bli min igen....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0